Category Archives: General

Ljuvliga Almedalen i retrospektiv

Ljuvliga Almedalen i retrospektiv

En fantastisk vecka är slut och jag ser redan fram emot nästa års Almedalsvecka. Det enda jag önskar är att jag kunde genomleva veckan i fler dimensioner nästa år. Jag vill hinna med mer, orka med mer och närvara på fler viktiga och roliga saker. Inte ens genom de sociala medierna lyckas jag kompensera för allt jag missat. Om jag nu i efterhand börjar gå igenom allt jag ville närvara på, men som jag inte hann med, kommer jag inte vara färdig förrän framåt jul. Det mesta är dessutom bäst i stunden och en hel del går förlorat på grund av distans i tid och geografi. Jag hade velat se någon inspelning av God Morgon Almedalen eftersom de gör ett lysande jobb och eftersom det hade varit goda lärdomar för oss som körde Region Västerbotten Spanar varje kväll. Jag hann inte med att gå på TedXAlmedalen och det var en stor förlust. Inte ett enda partiledartal hann jag lyssna på direkt i parken, de får jag ta igen via någon playkanal i efterhand. Jag har missat åtminstone tio intressanta seminarier, per dag, som jag hade velat lyssna på och jag har missat åtminstone tre mingel per dag, som det säkert hade varit viktigt och roligt att närvara vid. Däremot hann jag med att besöka Makthavare.se & K Street Advisors stora makthavarmingel. Blev där dessutom förevigad av Expressen, tillsammans med Almedalens skönaste snubbe Björn Falkevik.

 

Men veckan har ändå varit helt fantastisk. Jag har haft så många sanslöst häftiga möten med människor bara genom de arrangemang och samverkansparter som min uppdragsgivare Region Västerbotten har erbjudit. Santosh från Dubai, Marika Lagercrantz från Berlin,  Ida från Umeå och Göteborg, Stig-Björn från Uppsala, Jonas från Pajala, Nina, Tomas, Thomas, Jörgen, Robert, Lotten, Mikael, Sverker, Marianne, Ingela, Emanuel och alla andra sköna Västerbottningar som huserat i den underbara lokalen under veckan. Bland alla häftiga medverkande på våra seminarier måste givetvis Mona Sahlin och Alexander Bengtsson från Expo, Stefan Attefall och Lena Adelsson-Liljeroth från regeringen, Carin Jämtin, Ibrahim Baylan och Ylva Johansson från Socialdemokraterna, Barbro Westerholm från Folkpartiet och Anneli Nordström från Kommunal, nämnas. Jag har fått massor av nya idéer inför nästa år.

 

Entreprenören inom digital utveckling, Emanuel Dohi ställer Almedalens vanligaste fråga: Någon som har en laddare till en Iphone?

Om Almedalsveckan ska kritiserar något så är det att veckan är för lång. Almedalsveckan måste förändras om den ska överleva. Idag är det så att första dagen är resdag och välkomstefesternas dag. Det parti som inleder har inte så stora möjligheter att höras. Dessutom är det så att redan på fredag eftermiddag tunnas befolkningen på Visbys gator ut så till den grad att det ekar i gränderna resten av Almedalsveckan. Det är alltså så att nästan 45 % av denna viktiga vecka utförs inför, förhållandevis, tomma läktare. Säg att ett parti till kommer in i riksdagen efter nästa val. Hur hanteras då det? Jag tycker att man redan nu måste omstrukturera veckan. Jag såg att Magnus Ljungqvist föreslog att veckan ska pågå fredag till fredag istället för söndag til söndag. Jag tror inte det gör någon skillnad i egentlig mening.  Bättre är att komprimera partiledarnas tal till en femdagarsvecka. Måndag till fredag räcker. Då skapas dessutom plats för tio partier som ett initialt perspektiv. Lunchtal och kvällstal i Almedalsparken. Visst vore det ett intressant grepp? Då kanske det kan bli naturligt att folk kommer på söndag och åker hem på lördag och det politiska fokuset centreras kring vardagarna.

En annan sak som försämrar det demokratiska deltagandet, handlar om boendefrågan. Det är SVINDYRT att hyra  boende i Visby under Almedalsveckan. Jag känner själv många människor som inte hade möjlighet att åka hit i år. De hade helt enkelt inte de ekonomiska resurserna som krävs för att hyra sig en säng. Får man bara fatt i det kan man nämligen klara veckan extremt billigt. Med lite vaken närvaro och lite flitigt läsande av programbladet, samt genom tips på Twitter, kan man nämligen klara hela veckan utan att behöva betala för speciellt mycket. Jag köpte en dosa snus under Almedalsveckan i år. Det var allt.

Man måste inte hyra det största skeppet men visst vore det häftigt

 

Vilket var en jäkla tur för jag hade inte haft råd att betala speciellt mycket annat. Nu hade jag givetvis resa, boende och frukost betalt under veckan eftersom jag hade uppdrag hela veckan, men för den som inte har det, är bara boendet ekonomiskt knäckande. Någon frågade om det kunde finnas intresse för att hyra in en finlandsfärja och lägga i hamnen under veckan. Med ett fartyg som har 2500 sängplatser i varierande prisklasser, från enkla fyrbäddshytter till lyxiga sviter, och med uppåt 20 konferens- och mingellokaler med bästa tänkbara resurser tillgängliga, kan man nog knäcka ryggen på den oseriösa uthyrningen av värdelösa boenden till hysteriska överpriser.  Ska man ta 25-30000 för en veckas boende är det nog bra om mögelhus och annan ruttenhet saneras bort från boendemarknaden. Cinderella har allt från boende i hytter under bildäck, till lyxiga sviter som det går att ta bra betalt för. Jag är övertygad om att det går att få ekonomi i att hyra in ett stort fartyg med bra hytter och perfekta konferensanläggningar. När det dessutom kommer få den tilltalande bieffekten att uthyrarna i Visby måste skärpa till sig vad gäller pris kontra kvalitet, är det bara fördelaktigt.

Jag har sedan ganska lång tid tänkt sluta blogga efter årets Almedalsvecka. Men jag är förbaskat ambivalent. Varje dag har jag hört Brits Stakston säga att ”Bloggen är diamanten i de sociala medierna”. Det vore förmodligen rätt korkat att slänga bort en diamant. Jag säger därför så här: Jag ska inte sluta blogga. Däremot kommer jag under de kommande sex veckorna arbeta heltid som boendestödjare. Under de sex veckorna kommer jag blogga ytterst sparsamt, kanske inte ens alls. Men jag ska fundera över hur jag kan återfinna glädjen i bloggandet. Jag provade att göra Uppstuds till en gruppblogg, det gick inte så bra. Däremot tror jag att jag skaffat mig en ny insikt. I Bloggandet 1.0 och även 2.0 var det frekventa bloggandet oerhört viktigt. Om man tog längre pauser glömde folk bort att man fanns. Men i Bloggandet 3.0 tror jag allt ser annorlunda. Även om själva hantverket alltid varit det väsentliga, växer hantverket i betydelse. Texten,  bearbetningen, grundtanken, berättelsen, mötesplatsen, relationen. Allt detta vävs ihop till en ny och förbättrad styrka. För att fortsätta vara relevant går det inte att stanna i växten och förbli i 2007 eller ens 2012. Just nu ser jag inte någon blogg som i egentlig mening tar språng mot 2020, eller ens 2013. Jag vet inte om jag kan göra det, men jag ska i alla fall försöka. De kommande sex veckorna då jag ska jobba i en helt annan verklighet, ska bli min tankepaus för att ta nya sikten.

Camilla på ”Retorikiska” är på besök hos Västerbotten på Novgorod gränd.

Slutligen ska jag gratulera Peter Johansson på det Röda Berget till en välförtjänt tredjeplats som årets Almedalsbloggare. Jag tycker sällan Peter skriver särskilt bra eftersom han mer verkar hugga på förenklingar och spektakulära formuleringar för att locka läsare, än att satsa på genomtänkta skriverier. Därför hade jag inte läst något inlägg av honom under årets Almedalsvecka. När han nu fick pris blev jag tvungen att kolla upp vad han skrivit om. Faktum är att Peter har skrivit bättre än han någonsin gjort så det var en formtoppning som kom mycket lägligt. Jag hoppas han fortsätter så eftersom det är avsevärt mycket mer relevant och elegant än vad jag är van att se honom prestera. Stort och ärligt menat Grattis Peter. Stort grattis också till Supermiljöbloggen som vann det främsta bloggpriset. Med främst videobloggar har de fångat Almedalens miljöinnehåll på ett utmärkt sätt. Bloggaren ”Retorikiska” knep andraplatsen och även hon får ett stort grattis. Jag fick dessutom uppfattningen att hon kommer från Västerbotten och hon  har besökt oss på vår ”ambassad” under veckan. Det är en trevlig bonus.

Almedalsveckan uppfattas av många som ett spektakel. Jag tycker det är helt fel. Almedalsveckan är allt man kan tänka sig och en hel del som inte alls går att tänka sig, inom fältet politik och samhälle. Det är ett eldorado för den samhällsintresserade och den samhällsmedvetne. Det är en rockfestival för vuxna. Det är en fest för gammal och ung. Visst finns det inslag av spektakel. Men för de allra flesta arrangörer och besökare, är det stort allvar och hög nivå av seriositet. Det är också vad som vinner i det långa loppet. Men som på alla marknadsplatser finns också de där som gör sockervadd och de som säljer makalösa produkter gjorda av luft. Det är sånt man får ta på en festival, en marknad, en cirkus. Där finns nämligen också de sjukt begåvade artisterna som genomför konststycken tack vare extremt lång tid av övning. Där finns de smarta lösningarna och de visionära begåvningarna. Där finns ekvilibristerna som gör att det skapas nytt tankegods för långa tider framöver. Om det då är lite sockervaddskladd under skorna när man går hem, gör inte så mycket. Huvudet och själen är ändå fyllt av värdeskapande mirakel att leva utav.

Vi ses nästa år.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Vem är Erik Laakso

Politik- och samhällsbloggare sedan 2005. Alltid med en uppstudsig åsikt på lager. Inte alltid genomtänkt men i alla lägen nyfiken och öppen för debatt och samtal.

flattr this!

Comments are closed.

Förluster i välfärden är inget alternativ

Förluster i välfärden är inget alternativ

Den knutna handen och den skarpa hammaren, signalerar om klasskampen.

Privata alternativ inom välfärdssektorn är här för att stanna. Privata klinker, vårdinrättningar, apotek och skolor har ökat mångfalden och skapat alternativ till statlig byråkrati. Det uppskattas av flertalet invånare. När servicen är dålig på ena stället, kan man enkelt hitta en annan plats att söka hjälp hos. För den anställde inom privat verksamhet är valfriheten också bra. Med fler arbetsgivare ökar möjligheterna att höja löner, förbättra arbetsvillkor och förhandla om förändringar. Sannolikt är det huvudorsaken till varför fackförbundet Kommunal, som organiserar alla oss som jobbar i privat driven välfärd, var emot motionerna till LO-kongressen om vinstförbud i välfärden.

Det hänvisas ofta till en opinionsundersökning som gjordes i somras, där resultatet av 1000 tillfrågade, visade ”folkets” inställning till vinster i välfärden. 8 av 10 var emot, sägs det. Men det undersökningen verkligen visar, är att 31 % av de tillfrågade anser att vinster ska förbjudas inom välfärden. Majoriteten (53 %) anser att vinst ska tillåtas men att den ska återinvesteras i verksamheten. LO ska nu undersöka om det alls är möjligt att förbjuda vinster i välfärden. Samtidigt säger de att de vill se non-profit som ledstjärna för verksamheter. Att LO vill främja förlustverksamheter som mångfaldens försvarare inom välfärden är häpnadsväckande. Men det är den gamla socialistiska drömmen om att chefen ska ha samma lön som städaren och att det ska vara ”arbetarlöner” för alla, som syns i det resonemanget.  Visst kan det vara lite gulligt med kooperativ som driver små verksamheter av idealistiska skäl utan att bry sig om några vinster för egen del. Men det är inget som kommer utgöra något reellt alternativ till en statligt driven byråkratikoloss.

Istället kommer vi få se insynsskyddade stiftelser som avsätter vinsterna på sätt som inte syns. På så vis kan de kalla sig non-profit. Men bara för att vinster inte delas ut till aktieägare på ett öppet, beskattningsbart och ärligt sätt, kommer vinsterna gå till stiftare, chefer och ”investeringar” som bara är för syns skull. På vilket sätt det, ur arbetarrörelseperspektiv, är bättre, begriper faktiskt inte jag.

Målet för många (fast de inte är så många), som driver de här frågorna nu, är förstatligande av all verksamhet som drivs av privata aktörer. I pressmeddelandet om eftermiddagens manifestation står det: ”I Lex Carema slås entydigt fast att organiseringen av den offentligt finansierade välfärden, som skola barnomsorg och äldrevård, liksom central infrastruktur inom post och kollektivtrafik (min fetning), är en gemensam angelägenhet under demokratisk kontroll. Inga statliga eller kommunala bidrag kan tillfalla affärsdrivande företag, vars vinster går till företag, koncerner, riskkapitalbolag eller ensiklda spekulanter.”  Hundratals av landets små privatägda bussbolag kommer mista sina skol- och sjukresor, tusentals bussförare kommer behöva tas över av kommunala eller statliga bolag som istället ska ta över driften. Valfriheten för den anställde begränsas och den kommunala byråkratin där politiker ska leka affär kommer svälla. Ägare som investerat miljontals kronor i verkstäder, bussar och anställda, kommer förlora sina verksamheter. Dessutom är det rimligen så, att om dessa så kallade ”demokratiska socialister” får som de vill, kommer ingen ekonomisk kompensation utgå. Ägare är ju kapitalistiska svin och då får de tåla att smaka på arbetarklassens piskor.

Hur starka är då dessa grupperingar? Nätverket Välfärd utan vinster har en grupp på Facebook och en namninsamling med budkavle som, enligt uppgift, cirkulerar.  Namninsamlingen har idag 1792 underskrifter. Facebookgruppen har  1146 anslutna medlemmar och evenemanget idag har, 5 timmar innan det arrangeras, 902 personer (av drygt 8000 inbjudna) som säger sig ska komma. Om vi är extremt generösa och säger att totalen är alla dessa sammantagna, så är det ungefär lika många som de som röstar på Rättvisepartiet Socialisterna, Socialistiska partiet och Sveriges kommunistiska parti, vid allmänna val. Samt några vilseförda sossar som går hand i hand med de tidigare uteslutna entristerna. Men trots att det är väldigt få som orkar bry sig om de här frågorna, är det viktigt att ta debatten med dem. Inte minst eftersom de lyckats dribbla bort LO-kongressen och eftersom de har målet om att göra samma sak med sossekongressen nästa år.

Förlustverksamheter inom vård, skola och omsorg har vi sett tillräckligt mycket utav innan valfrihetsreformer sjösattes. Byråkratiskt resursslöseri och okunniga politiker som leker affär, har förslösat många skattekronor. Vinster i välfärden må ha sin egen problematik, men förluster i välfärden är inte ett alternativ.

Läs också min text på Dagens Samhälles debattsida.
Anne Marie Lindgren har en annan syn på saken.
Lars Stjernqvist belyser konflikten.

Läs även andra bloggares åsikter om

Vem är Erik Laakso

Politik- och samhällsbloggare sedan 2005. Alltid med en uppstudsig åsikt på lager. Inte alltid genomtänkt men i alla lägen nyfiken och öppen för debatt och samtal.

flattr this!

1 Comment

Trackbacks

  1. johaneriksson.se » Blog Archive » Litar Alliansen på marknaden?

Sossarnas nya laguppställning ser bra ut

Sossarnas nya laguppställning ser bra ut

När de ställer upp sig för presskonferens ser det på många sätt ut som när statsministern presenterar sin nya regering. Det är bra att uppställningen ser ut på det sättet. Folket behöver få en socialdemokratisk regering visualiserad för sig för att kunna rösta på dem. Partiledningen innebär en tydlig förnyelse med friska krafter som inte i allt för svår grad ansvarar för tidigare valförluster, i alla fall inte vad gäller riksplanet. Den nya laguppställningen ger också en tydlig och glasklar signal till den lilla minoritet som vill att Socialdemokraterna ska radikaliseras i socialistisk riktning. Tack men nej tack är svaret. Det kommer väljarna och det svenska folket tycka om. Det kommer också det svenska näringslivet tycka om. Det är bra för Sverige.

Slut är det också med den kompromissande balansgången för att hålla stridande falanger på tillräckligt gott humör. Vi ser idag en partiledning och en skuggregering som faktiskt kan bedriva en traditionell socialdemokratisk politik utan gammalt socialistiskt slagg i maskineriet. Med fördel kan man säga att vänsterfalangen vann ett par tunga slag men att det nu ser ut som om de förlorat kriget. Förhoppningsvis innebär det att de tar sina stridande förmågor med sig till nya jaktmarker.

Den enda kompromiss Löfven var tvungen att göra handlade om att Sven-Erik Österberg inte fick en central roll i det nya laget. Detta på grund av att han tog på sig avgörande roller för att få Håkan Juholt att lämna. Det var en bra kompromiss men, på det stora hela, ganska betydelselöst.

Micke Damberg och Carin Jämtin har ganska mycket att bevisa med tanke på att de är ledande företrädare i det storstadsområde där partiet går allra sämst. Det ska bli spännande att se hur de hanterar sina roller när det gäller hela landets bästa. Det är upp till bevis nu. Att Damberg ska kunna matcha Reinfeldt i partiledardebatterna är dock ställt utom allt tvivel. Det kommer han göra mycket bra.

Jo, jag skriver här ovan att jag hoppas vänsterfalangen ska dra till nya jaktmarker. Tidigare har jag alltid sagt att (S) är ett stort och brett parti med många yviga åsikter och falanger. Men det är nya tider nu, det finns sannolikt inte plats för så mycket spret ens i ett arbetareparti. Jag tycker inte det är mycket att hymla om. De hör bättre hemma i Vänsterpartiet än hos sossarna. Hoppas de har vett att begripa det själva.

Läs även andra bloggares åsikter om

Vem är Erik Laakso

Politik- och samhällsbloggare sedan 2005. Alltid med en uppstudsig åsikt på lager. Inte alltid genomtänkt men i alla lägen nyfiken och öppen för debatt och samtal.

flattr this!

5 Comments

  1. Svara

  2. Svara

  • Svara

  • Svara

  • Leave a Response