På Uppstuds

Oberoende & Frihet

Charles Grandpiers äventyr DRAKBLODSFRÖNA – Ett härligt äventyr av Henry Bronett

 

”På nätterna drömmer Charles om en magisk låda, en knussloromator som kan göra önskningar till verklighet. Men är det verkligen bara en dröm?

Charles måste ta reda på sanningen, men först måste han finna drakblodsfröna. Tillsammans med sin farfar, Jean-Luc, ger han sig ut på ett farligt äventyr.

Det finns fler som vill äga den magiska lådan, och knussloromatorn sätter hans mod på svåra prov. Det visar sig att saker inte alltid är som de verkar”

Så lyder den fantasieggande baksidestexten på boken som jag och maken gav Lilleman i julklapp. Författare är Henry Bronett och illustratör är Andrea Femerstrand. För en åttaåring med förkärlek för äventyr kändes julklappen gjuten, och att författaren själv var snäll nog att skriva en personlig hälsning inuti den gjorde inte saken sämre.

Jag och Lilleman kastas in i berättelsen, rättare sagt rakt in i Charles Grandpiers dröm. Det tar ett tag innan vi förstår att det är en dröm, och för Charles är det också svårt att veta vad som är dröm och verklighet när dessa båda alltmer visar sig hänga samman.

Charles bor med sin farfar Jean- Luc Grandpier sedan hans föräldrar försvann i Amazonas när han var ett och ett halvt år. Jean-Pier är en egensinnig gubbe som fräser åt telefonförsäljare, girigt folk och tekniska moderniteter, men som sinnligt och med varmt hjärta serverar nybakat bröd, chokladmjölk och tankar om livet. Tilltalet till Charles är kärleksfullt och tålmodigt, han stärker och leder sin sonson med mjuk hand.

Vi tycker båda att boken är mycket spännande, och vi ser fram emot godnattläsningen så länge boken varar. Lillemans favoritparti är en actionfylld kamp mellan ont och gott, medan jag tilltalas mest av farfars kärleksfullhet och det sätt som Bronett gradvis ökar spänningen, stadigt tuffande mellan ljuvliga miljöbeskrivningar, smaker, dofter och funderingar tills vi läsare nästan gnager på knogarna av otålighet inför att få reda på hur det ska gå.

Bokens illustrationer fascinerade oss väldigt. De är dramatiska och känsloladdade, de berikar och fördjupar den fina berättelsen. Det märks att Femerstrand noga satt sig in i texten. Vi har många gånger blivit besvikna och konfunderade av illustrationer som inte stämmer med berättelsen, det kan vara fel färg på huvudpersonens hår eller missvisande bilder jämfört med handlingen, men Femerstrands bilder gör att vi läsare stannar upp och njuter en stund av varje bild innan vi går vidare i äventyret.

Finns det inga svaga punkter i boken? undrar kanske någon. Lilleman kom inte på några, medan modern, tillika lärare i svenska och allmän språkälskare, önskar att någon kunnig i kommatering skulle ha korrekturläst texten innan den trycktes. Här och var blir språket stötigt och meningarna onödigt knöliga på grund av tveksam kommasättning. För mig som högläsare var det ovant med de franska namnen, eftersom en så stor del av barnlitteraturen på svenska rör sig i svenska eller engelskspråkiga miljöer. Detta är dock bara en nackdel för en eventuell franskkunnig lyssnare till min högläsning, i övrigt är det en skön detalj som vidgade världen för både mig och sonen.

Mitt och Lillemans betyg på boken blev fyra starkt skimrande drakblodsfrön.

 

Vem är Maria Åman

Jag jobbar som grundskollärare och sysslar på fritiden bland annat med kommunpolitik för Miljöpartiet. Människor, gärna i form av barn, pedagogik, politik, miljö, relationer, djur, natur och hempysslande är exempel på ämnen som intresserar mig. Det skrivna ordet är viktigt för mig. Från att ha varit en fyraårig Kalle Anka-fantast via en lång bokslukarålder läste jag till lärare med svenska som inriktning. Jag försöker stimulera mina elever till att läsa, skriva och tycka. Det ska böjas i tid, ni vet!

flattr this!

Leave a Response