På Uppstuds

Oberoende & Frihet

Förluster i välfärden är inget alternativ

Den knutna handen och den skarpa hammaren, signalerar om klasskampen.

Privata alternativ inom välfärdssektorn är här för att stanna. Privata klinker, vårdinrättningar, apotek och skolor har ökat mångfalden och skapat alternativ till statlig byråkrati. Det uppskattas av flertalet invånare. När servicen är dålig på ena stället, kan man enkelt hitta en annan plats att söka hjälp hos. För den anställde inom privat verksamhet är valfriheten också bra. Med fler arbetsgivare ökar möjligheterna att höja löner, förbättra arbetsvillkor och förhandla om förändringar. Sannolikt är det huvudorsaken till varför fackförbundet Kommunal, som organiserar alla oss som jobbar i privat driven välfärd, var emot motionerna till LO-kongressen om vinstförbud i välfärden.

Det hänvisas ofta till en opinionsundersökning som gjordes i somras, där resultatet av 1000 tillfrågade, visade ”folkets” inställning till vinster i välfärden. 8 av 10 var emot, sägs det. Men det undersökningen verkligen visar, är att 31 % av de tillfrågade anser att vinster ska förbjudas inom välfärden. Majoriteten (53 %) anser att vinst ska tillåtas men att den ska återinvesteras i verksamheten. LO ska nu undersöka om det alls är möjligt att förbjuda vinster i välfärden. Samtidigt säger de att de vill se non-profit som ledstjärna för verksamheter. Att LO vill främja förlustverksamheter som mångfaldens försvarare inom välfärden är häpnadsväckande. Men det är den gamla socialistiska drömmen om att chefen ska ha samma lön som städaren och att det ska vara ”arbetarlöner” för alla, som syns i det resonemanget.  Visst kan det vara lite gulligt med kooperativ som driver små verksamheter av idealistiska skäl utan att bry sig om några vinster för egen del. Men det är inget som kommer utgöra något reellt alternativ till en statligt driven byråkratikoloss.

Istället kommer vi få se insynsskyddade stiftelser som avsätter vinsterna på sätt som inte syns. På så vis kan de kalla sig non-profit. Men bara för att vinster inte delas ut till aktieägare på ett öppet, beskattningsbart och ärligt sätt, kommer vinsterna gå till stiftare, chefer och ”investeringar” som bara är för syns skull. På vilket sätt det, ur arbetarrörelseperspektiv, är bättre, begriper faktiskt inte jag.

Målet för många (fast de inte är så många), som driver de här frågorna nu, är förstatligande av all verksamhet som drivs av privata aktörer. I pressmeddelandet om eftermiddagens manifestation står det: ”I Lex Carema slås entydigt fast att organiseringen av den offentligt finansierade välfärden, som skola barnomsorg och äldrevård, liksom central infrastruktur inom post och kollektivtrafik (min fetning), är en gemensam angelägenhet under demokratisk kontroll. Inga statliga eller kommunala bidrag kan tillfalla affärsdrivande företag, vars vinster går till företag, koncerner, riskkapitalbolag eller ensiklda spekulanter.”  Hundratals av landets små privatägda bussbolag kommer mista sina skol- och sjukresor, tusentals bussförare kommer behöva tas över av kommunala eller statliga bolag som istället ska ta över driften. Valfriheten för den anställde begränsas och den kommunala byråkratin där politiker ska leka affär kommer svälla. Ägare som investerat miljontals kronor i verkstäder, bussar och anställda, kommer förlora sina verksamheter. Dessutom är det rimligen så, att om dessa så kallade ”demokratiska socialister” får som de vill, kommer ingen ekonomisk kompensation utgå. Ägare är ju kapitalistiska svin och då får de tåla att smaka på arbetarklassens piskor.

Hur starka är då dessa grupperingar? Nätverket Välfärd utan vinster har en grupp på Facebook och en namninsamling med budkavle som, enligt uppgift, cirkulerar.  Namninsamlingen har idag 1792 underskrifter. Facebookgruppen har  1146 anslutna medlemmar och evenemanget idag har, 5 timmar innan det arrangeras, 902 personer (av drygt 8000 inbjudna) som säger sig ska komma. Om vi är extremt generösa och säger att totalen är alla dessa sammantagna, så är det ungefär lika många som de som röstar på Rättvisepartiet Socialisterna, Socialistiska partiet och Sveriges kommunistiska parti, vid allmänna val. Samt några vilseförda sossar som går hand i hand med de tidigare uteslutna entristerna. Men trots att det är väldigt få som orkar bry sig om de här frågorna, är det viktigt att ta debatten med dem. Inte minst eftersom de lyckats dribbla bort LO-kongressen och eftersom de har målet om att göra samma sak med sossekongressen nästa år.

Förlustverksamheter inom vård, skola och omsorg har vi sett tillräckligt mycket utav innan valfrihetsreformer sjösattes. Byråkratiskt resursslöseri och okunniga politiker som leker affär, har förslösat många skattekronor. Vinster i välfärden må ha sin egen problematik, men förluster i välfärden är inte ett alternativ.

Läs också min text på Dagens Samhälles debattsida.
Anne Marie Lindgren har en annan syn på saken.
Lars Stjernqvist belyser konflikten.

Läs även andra bloggares åsikter om

Vem är Erik Laakso

Politik- och samhällsbloggare sedan 2005. Alltid med en uppstudsig åsikt på lager. Inte alltid genomtänkt men i alla lägen nyfiken och öppen för debatt och samtal.

flattr this!

1 Comment

Trackbacks

  1. johaneriksson.se » Blog Archive » Litar Alliansen på marknaden?