På Uppstuds

Oberoende & Frihet

Värdet av traditioner

Traditioner är brobyggare till förr och framtid

Min vackra hustru hängde upp de sista dekorationerna i granen, jag satt vid köksbordet och vilade min plågade rygg. Det var dagen innan julafton. Den kanske skönaste dagen på hela julhelgen. Granen kläs, dekorationer ställs på plats, de sista klapparna slås in och läggs under granen. Julgröten och skinksmörgåsen som utgjorde kvällsmaten, sköljdes ned med en skvätt must. Ett litet fat ställs i ordning till hustomten, gröt, smörgås och en sup ska han ha så att barnen får sina morgonpresenter. Trädet dekoreras vackert så barnen får en skön morgonupplevelse när den första julgryningen väcker dem. Vi bygger på våra egna jultraditioner och vi gör det med en varsam glädje kring det som är viktigt för oss. Min älskling säger:

– Vi är inte ensamma när vi klär granen. Fast de inte lever längre så är min pappa här och din mamma är här, medan vi klär vårt julträd. Vackra kulor som vi fick efter din mamma, kulor hon haft sedan 50- och 60 tal. Enkla principer kring hur en gran ska kläs som jag lärde mig av min pappa. Vi är inte ensamma här.

Några dagar innan detta såg jag programmet ”Historieätarna” på TV. De samtalade bland annat om innehållet på julbordet. Ett julbord är en bärare av traditioner. Rätter som burits med från tidigare generationer sammanlänkade nutid med historien. Vårt julbord bär historia, men det bygger också en länk till framtiden. Kålrotslådan har sin givna plats. Min mamma lärde mig göra den och hon lärde sig den av min finländska pappa och hans släktingar. Tonårsflickan ville absolut att rostbiff skulle finnas på vårt julbord och nu är det så. Flera andra rätter är gemensamma med många andras julbord, men likafullt är det våra traditioner som gör att skinkan och julkorven står i sina fat.

Traditioner har ett egenvärde när vi själva fyller dem med vårt personliga innehåll. Vi vill vara noga med våra traditioner, de ska betyda något för oss som familj. Jag har hyst ett förakt för traditioner, men jag har insett att det varit min okunnighet som ställt sig i vägen för mina bedömningar. Vad som är viktigt för var och en, är upp till var och en av bedöma. Jag får gärna mina traditioner omskakade och ifrågasatta. Det har gjort det än viktigare för mig att förstå mina egna traditioner. Det har också ökat min förståelse för andras traditioner.

Därför fnyser jag inte längre åt människor som tittar på Kalle Anka på julafton, eller går i julottan på juldagen. Jag fnyser inte åt att en del serverar lutfisk eller dopp i grytan på julbordet. Var och en blir salig på sin fason och högtidlighåller sina helger som de själva upplever det bäst.

Läs även andra bloggares åsikter om

Vem är Erik Laakso

Politik- och samhällsbloggare sedan 2005. Alltid med en uppstudsig åsikt på lager. Inte alltid genomtänkt men i alla lägen nyfiken och öppen för debatt och samtal.

flattr this!

Comments are closed.