Vad handlar egentligen debatten om?
Om staten ska skaka ut så mycket pengar som möjligt ur landets medborgare, medföljer ett stort ansvar att inte försnilla pengarna vare sig i byråkrati eller i övervinster. Klarar verkligen politiken av det?
Taktiken att kalla alla Socialdemokrater som inte är för vinstförbud i välfärden, för köpta, kommer kanske att lyckas ganska bra. I varje diskussion om just vinster i välfärden, får nu alla som inte är 100 % emot, möta frågan om vem som betalar för ens åsikter. Det är en effektiv svartmålning som väcker misstanken hos varje åhörare, om att allt inte står rätt till. På så vis kan förbudsförespråkarna driva debatten mot att det bara är köpta konsulter som är mot ett förbud. Om så är fallet finns det inga hinder för ”gräsrötterna” att rösta igenom förbudet på den kommande kongressen.
Något som vore intressant att ta del utav vore den fördjupade diskussionen om hur samhället ska se ut, med och utan vinstförbud. Eller hur ett eventuellt överskott ska hanteras om det uppstår. Det ska ”återinvesteras” i verksamheten, heter det. Men betyder det att en kommun som gör överskott på en skola, får använda de pengarna till äldreomsorgen eller ska överskottet in i just skolan? Ska det in i just den skolan som gett överskott eller ska det delas på hela utbildningsförvaltningen? Ska det lagstiftas om detaljerna eller ska kommunerna själva styra sitt överskott?
En del av debatten verkar handla om att kapitalet inte ska få göra vinster på grundläggande mänskliga behov. Samtidigt har mat, kläder, bostäder och mediciner alltid varit föremål för affärsverksamhet. I perioder har det på dessa marknader, funnits alternativ som drivits kooperativt, med lägre vinstkrav och utan aktieägare. En del finns kvar, en del har inte klarat konkurrensen från den brutala kapitalismen. Orsaken till det kanske kan spekuleras om. Min misstanke är dock att affärsmän är bättre på att driva affär, än vad idealister många gånger är.
Det sägs att våra gemensamma skattemedel inte ska få berika kapitalägare. Samtidigt har det under hela nittonhundratalet skett en skattefinansierad utbyggnad av hela vårt samhälle, finansierat av skattemedel, utfört av det privata näringslivet. Om vi ser tillbaka på det så undrar jag om allt varit så snett som det borde vara om gemensamma skattemedel inte får berika kapitalägarna. Problemet som jag ser det, är att en viss kategori politiker och ideologer, anser att skattemedlen inte är i första hand medborgarnas att besluta om, utan i första hand är det den stora statens rätt att hushålla med. Min åsikt är att staten inte har några egna pengar. De har endast och enkom, mina och dina pengar att fördela utifrån vad som kommer oss bäst till nytta för alla. Därför måste varje krona användas effektivt, varsamt och noga. Det innebär att inte en spänn får slösas bort i onödig statlig byråkrati, och naturligtvis inte heller skänkas bort till dåligt utfört arbete av privata näringsidkare.
Verksamheter, finansierade genom avtal med det offentliga, som går med stora överskott och skapar höga vinster måste gå att omförhandla vid nästa avtalsperiod. Det visar givetvis att det ursprungliga avtalet varit för vidlyftigt eller att avtalskraven varit för luddiga. Det är inget konstigt med det. Då skärper beställaren till avtalet, väver in högra kvalitet, mer tjänster och bättre produkter. Allt för att få mer värde för varje skattekrona. Om det istället är så att staten eller kommun, till samma eller lägre kostnad, kan utföra tjänsterna så medborgarna blir nöjda, så går det givetvis lika bra att det offentliga själv ombesörjer utförandet. Men det i sig har inget egentligt egenvärde. Inte för mig som medborgare. Jag vill bara ha bästa valuta för mina skattekronor.
Jag är så van att höra frågan om vem som köpt mina åsikter så jag bryr mig inte längre. Folk får väl tro vad de vill. Men jag önskar någon börjar ställa frågor till de som vi som skattebetalare, köper vår välfärd utav. Alltså beslutande politiker på olika nivåer. Förstår de att det är vi skattebetalare som köper deras tjänster genom våra inbetalda skatter, eller tror de på fullt allvar att statens BNP är deras egna pengar? För debatten handlar egentligen inte om vinster eller vinstförbud i välfärden. Den handlar om skatterna och hur staten hushållar med dina pengar.
Läs även andra bloggares åsikter om skatter
Vem är Erik Laakso
Politik- och samhällsbloggare sedan 2005. Alltid med en uppstudsig åsikt på lager. Inte alltid genomtänkt men i alla lägen nyfiken och öppen för debatt och samtal.
- Web |
- Google+ |
- More Posts (152)
Ursprungsfrågan handlar väl egentligen om varför politiker inte gör vad medborgarna vill. D.v.s upphandlar tjänster med den kvalitet som förväntas.
Frågan jag ställer mig är om samma politiker verkligen tror att jag tror de är bättre på att sköta driften själva när de inte ens klarade av att upphandla?
Resultatet av den här debatten kommer att bli att ännu fler personer vill ha sin rätt att själv välja samt att politikerföraktet kommer att öka än mer.
Lite samma taktik som när man angriper folks rätt att välja genom att kalla folks egna val för ”marknadskrafterna” eller ”kommersiella intressen”.
Det som är vanliga människors preferenser avpersoniferas, som vore de anonyma ”krafter”, eller så misstänkliggör man dem som vill tillgodose vanliga människors preferenser. Kallar dem ”kommersiella intressen” och osynliggör på så vis att de som står för det ursprungliga kommersiella intresset är vanliga människor som önskar köpa.
Tystnade råder. Varje försök att diskutera de här frågorna möts med tystnad, Förbudsivrarna däremot verkar ha hur stora resurser som helst och drar land och rike runt med sitt budskap. Jag har tröttnat att ställa den enkla frågan vad landsting och kommuner skall göra med de +30 000 företas som får verksamhetsförbud och de minst 150 000 som arbetar i dessa företag som nu måste sägas upp från sina anställningar.
Förbudsivrarna menar att alla skall återanställas men i vilka lokaler och med vilken utrustning verkar inte vara något problem, Gratis ska det visst bli också. I en verklig värld där överfyllda offentliga sjukhus placerar sina patienter i korridorer!
Ja ja man tröttnar helt enkelt. Men svenska folket kommer inte att gå på lurendrejeriet. Blir det inte valförlust för s, så kommer det bli en av demokratins största svekdebatter, vilket inte kommer att räknas politikerna till godo.