På Uppstuds

Oberoende & Frihet

Proletären gärna ville

Ordstävet ”Svinhugg går igen” är en bra sammanfattning kring de spekulationer och positioneringar som diskuteras inför valet 2014. Socialdemokraterna skapade kring sig en air av att vara centrum kring vilket all svensk politik roterade. Det var en bild man trodde stenhårt på själva men också en bild som alla andra partier anammade. Än idag, 6 år sedan den senaste socialdemokratiska regeringen, är det uppenbart att Socialdemokraterna själva har den sinnebilden av sig själva. Men det är också tydligt att de andra partierna har svårt att släppa sin egen känsla av att vara endast små satelliter kring den stora solen. Visserligen kränger de och krumbuktar när de ska stå på egna ben och få egen lyskraft, men i grunden råder ännu en strålglans från (S) som bländar de andra. Eftersom verkligheten inte längre stämmer överens med den  bilden handlar mycket av politisk positionering, från socialdemokratiskt håll, om att återställa ordningen.

I en tid av ett borgerligt block som är samkörda, har visat regeringsförmåga och hållit ihop tillräckligt bra för att ännu 2½ innan nästa val se ut som det tydligaste alternativet, förstår var och en att en prioritering för Socialdemokratin och dess ”opinionsbildare” är att sätta kilen i såväl synliga som osynliga sprickor. Så tror jag man ska förstå saken när sossebloggare nu skriver om vikten av att bryta upp blockpolitiken. Det är inte utan att man mer än anar desperationen från (S)-bloggarna. Varför i allsin dar skulle den borgerliga alliansen ge upp sitt största försteg gentemot oppositionen? För att sossarna ber dem? Hur naiv får man bli!

Först och främst är det så att det inte finns någon anledning, trots de motsättningar och olika perspektiv, för borgerligheten att spräcka upp sitt block. Det är oavsett förtroende och politik, deras främsta styrka gentemot sossarna. Men för Socialdemokraternas väg tillbaka till makten torde det vara närmast livsavgörande att blocken spräcks. Mona Sahlin var på rätt väg strategiskt när (S) & (Mp) inledde sitt samarbete. De som sedan revolterade och pressade in (V) i samma samarbete grundlade valförlusten 2010. Kanske är det även så att deras mullvaderi ökar risken för att valsegern 2014 går (S) världshus förbi. De gav nämligen borgarna ett av de främsta argumenten emot en ny (S)-regering. Ytterst få vill se vänsterpartister som departementschefer nämligen.

Att det kommer göras tydliga såväl som subtila försök att vicka över borgerlighetens småpartier till samverkan med Socialdemokraterna, ligger i sakens natur utifrån dagens situation. Men då måste (S) ha något bättre att erbjuda dem än vad de kan få tillsammans med Moderaterna. Vad (S) skulle kunna vara beredda att lägga i den potten är fullständigt okänt men med tanke på att de sitter på egna departement och leder egna politikområden måste insatsen höjas för att budet ska bli intressant. En sak är dock helt klar. Socialdemokraterna, och socialdemokratiska bloggare, kommer inte vara beredda att sätta sig i en regering med ett annat parti på statsministertaburetten. Så gärna vill de inte bryta upp blockpolitiken. Därför befinner sig (S) och resten av oppositionen i ett prekärt men stabilt grepp av halvnelsonkaraktär.

Läs även andra bloggares åsikter om

Vem är Erik Laakso

Politik- och samhällsbloggare sedan 2005. Alltid med en uppstudsig åsikt på lager. Inte alltid genomtänkt men i alla lägen nyfiken och öppen för debatt och samtal.

flattr this!

8 Comments

  1. Bra blogginlägg.
    Det desperataste i Peters blogginlägg är när han skriver:

    ”Däremot skulle jag vilja se en valrörelse där alla partier går till val på illusionen att de kan få egen majoritet. Hur kul skulle det inte vara om samtliga svenska partier i valrörelsen torgför det samhälle de skulle vilja bygga om de fick egen majoritet.”.

    För det första så är det inget som hindrar partierna att man gör det. För det andra är det inte så många utanför politikernördarnas skara som är så intresserade av dessa illusioner dvs att veta vad tex KD eller Vänsterpartiet skulle göra om dom fick egen majoritet eftersom dom inte kommer att få det (vilket kanske är lika bra för KD och V eftersom kristen fundamentalism och proletariatets diktatur skulle skrämma fler än det lockar)
    Ett riksdagsval är ingen seminarieövning i Almedalen

  2. Behövs det verkligen två block? Om man ser till den förda politiken så skulle ett 8-partiersblock förmodligen fungera alldeles utmärkt.

    • ANNM, du har en bra poäng i det. Därför blir det så skrattretande lustigt när partidemagogerna målar upp en framtid i skräck när de beskriver motståndarnas politik.

  3. Det behövs att två borgerliga småpartier byter sida för att väga upp Vänsterpartiet. Så det blir nog lättare för S att efter valet att göra upp med V och MP.

    • Kjell, den sortens resonemang utgår tyvärr från ett bristfälligt perspektiv och leder trots allt till frågan om vilket departement socialisterna ska få styra över. Därmed vinner inte den sidan och alltså är min text korrekt i analysen.

  4. Jonas Sjöstedt skulle med fördel kunna ta över Göran Hägglunds jobb som socialminister.