På Uppstuds

Oberoende & Frihet

Klart du ska göra dig anställningsbar

Självklart har den arbetslöse ett eget ansvar att göra sig anställningsbar. I alla fall om man samtidigt vill ha ersättning från arbetslöshetskassan. Det torde inte vara något som någon sunt tänkande människa kan ha något problem med. Alternativet ger nämligen ett fruktansvärt scenario där varje människa avkläds rätten till sin egen framtid och utveckling. Ja inte bara det, hon avkläds rätten till sig själv här och nu.

Socialdemokratin är inte en rörelse som vaggar människan till förslappning och slöhet. Det är ett politiskt parti som använder makten, då de har den, till att jämna vägen framför människor något, så att alla kan ta sig fram mot sina drömmars mål. Men de är inte ett parti som fråntar människor rätten att gå själva.

Det är därför socialdemokratin verkat för en trygghet i omställningen. Det ska gå att ställa om även om man blir sjuk eller arbetslös. Det är de två största hoten emot varje människa och om dessa saker händer ska det gå att ställa om. Blir man långsiktigt sjuk blir det svårt att leva på samma nivå som om man har ett välbetalt heltidsjobb. Det tror jag alla är beredda att acceptera. Därför måste det gå att ställa om och anpassa sig i lugn och ro. Men blir man arbetslös så måste varje människa så snart som möjligt se till bli anställningsbar igen (DN-Debatt). Om det inte går på det jobb eller yrke man fått lämna så måste man ta tag i vägen framåt själv. Därför är det positivt att Socialdemokraterna är på banan igen vad gäller jobbpolitiken. (S) är ett parti för tillväxt, sysselsättning och trygghet.I den ordningen. Det första är förutsättningen för de senare två. Väljarna börjar också känna igen sig igen, opinionssiffrorna går uppåt,förtroendet återuppbyggs.

Avslutningen på den ovan länkade debattartikeln av Stefan Löfven och Magdalena Andersson bådar gott för framtiden:

”Regeringens politik har prövats i sex år, i både i hög- och lågkonjunktur, och det är uppenbart att den inte leder till fler jobb. Sveriges utvecklingsbejakande befolkning förtjänar bättre. Företag och jobb uppstår inte ur tomma intet. I vår motion presenterar vi i stället en framtidsinriktad ekonomisk politik. Vi vill satsa på ansvar, kompetens, företagande och innovation så att fler företag och jobb kan växa fram.

Det är bara så vi kan få fler i arbete, bygga Sverige modernt och stärka vår framtida konkurrenskraft.”

Det är tydliga signaler om en progressiv, tillväxtinriktad socialdemokratisk politik. Det blir hård match om väljarna i valet om drygt två år. De två stora partierna samlar sig kring den breda väljarbasen i mitten. Det är de som avgör vilka som får styra landet. Släpper sossarna bara den plakatsocialism som präglat debatten ett par år så är det möjligt att de återigen får förtroende att bilda regering.

Läs även andra bloggares åsikter om

Vem är Erik Laakso

Politik- och samhällsbloggare sedan 2005. Alltid med en uppstudsig åsikt på lager. Inte alltid genomtänkt men i alla lägen nyfiken och öppen för debatt och samtal.

flattr this!

7 Comments

  1. Problemet är att lama inte kan gå. Det är vad moderaterna verkar tro. Har man en kronisk sjukdom kan man inte göra sig anställningsbar eller frisk oavsett hur mycket man vill.

    Det är nog bra att poängtera det för väljarna.

  2. Ja det är sant att man gläds åt en socialdemokrati som självständigt formulerar en politisk vision, en annan väg att gå. Egentligen gör man ju inte annat än går tillbaka till den politik som jag växte upp med, där vi omskolade oss, flyttade och hela tiden sökte arbete och arbetsgemenskap. Och det bjöds möjligheter, inte minst genom att arbetsmarknaden ropade efter arbetare. Vilket den också gör idag.

    Men det är vissa hinder som inte bara låter sig rivas genom att göra sig anställningsbar. Diskrimineringen idag förhindrar människor från att jobba.Invandrare, kvinnor, sjuka hindras från visst arbete just därför att de är just det , invandrare, kvinnor, sjuka. Där hjälper inte anställningsbarhet, där hjälper bara lagstiftning och opinionsarbete. Diskrimineringen måste det talas högt om och det måste kosta att diskriminera.

    • Diskriminera: Utsätta (viss grupp) för orättvis behandling.

      Är en företagsledare ”orättvis” om han inte anställer någon som är sjuk pga att denne har en begränsad produktivitet? En hjärnskadad person kan en produktivitet som endast uppgår till 10% av en frisk individs.

      Det är knappast förvånande, att ett företag inte vill betala någon en full lön för en så pass begränsad arbetsinsats,

      Och det är vidare svårt att förstå, hur detta skulle kunna förändras genom ”opinionsabete”. Hur skulle det opinionsarbete se ut, som övertygar någon, att det är OK att betala för en full arbetsinsats trots att företaget bara får 10% arbetsinsats? Och hur skulle lagstiftningen se ut?

  3. Tja… här öppnar socialdemokraterna verkligen Pandoras ask – OM man har tänkt sig en konsekvent tillämpning. Att tvingas flytta dit jobben finns – ”flyttlasspolitiken” ”Alla-Måste-Söderut” – var en avskydd politik bland socialdemokratiska väljare i Norrlands inland.

    I vilken utsträckning anses någon INTE ha gjort sig anställningsbar genom sitt val av bostadsort? Den som insisterar på att bosätta sig på en plats, där det inte finns något jobb för vederbörande, har han (eller hon) inte gjort sig anställningsbar?

    Den här frågan gäller både svenskar, som vill bo (kvar) på en plats, trots att det inte finns något jobb där för honom eller henne – och migranter som väljer att flytta till och bosätta sig i Sverige, trots att det inte finns något jobb där för honom eller henne.

    Hur har socialdemokraterna tänkt ställa sig till det? Kommer även S att resonera om en hypotetisk arbetsmarknad, som någon skulle ha varit anställningsbar på – om sådana jobb hade funnits på den enskildes val av bostadsort?

  4. Johan, idag stoppas människor redan i porten inte för att de saknar arbetsförmåga eller kompetems utan för att de betacknas som sjuka, invandrare eller kvinnor. Om verkligheten vore så enkel som du framställer den så vore ju det inga problem. Men det är den inte.

    Om man gör diskriminering till en politisk fråga så innebär det ett opinionsarbete. Partierna väjer tyvärr undan och vissa politiker har vi sett de senaste dagarna visar en total okunnighet i frågorna.

    • Tack för svar, Anders.

      Det sorgliga är, att sett genom mina glasögon, så är det DU som ger en förenklad bild. Du verkar tro, att sjuka, invandrare och kvinnor i genomsnitt är mindre attraktiva på arbetsmarknaden främst (eller enbart?) för att de ”betecknas” som sjuka eller som invandrare eller som kvinnor.

      Men så är det ju inte. Det här är grupper som i genomsnitt har en sämre eller mindre arbetskraft att sälja eller där arbetsgivaren riskerar diverse merkostnader.

      1. SJUKA: Den som är sjuk har (föga förvånande) en lägre produktivitet. Att personer med låg produktivitet har det svårare att få jobb – det är inte ägnat att förvåna.

      2. INVANDRARE: Arbetsgivaren befinner sig i ett juridiskt underläge visavi personer, som ej är etniska svenskar. Om det uppstår någon konflikt mellan arbetsgivaren och en anställd, som ej är etnisk svensk, så kan den anställde (oavsett vad konflikten än gäller – lön, befodran, ledighet vad-som-.helst) anmäla arbetsgivaren för s.k. ”diskriminering”.

      Anmälaren behöver inte stryrka eller troliggöra någon etnisk diskriminering i sin anmälan (och det är gratis för anmälaren att anmäla eftersom DO ombesörjer resten). I detta läge är det arbetsgivaren som ska bevisa, att någon diskriminering EJ har förelegat – s.k. negativ bevisbörda. Arbetsgivaren får själv betala kostnaderna för sin negativa bevisbörda.

      Att personer, mot vilka arbetsgivaren befinner sig i ett juridiskt underläger, har det svårare att få jobb – det är inte ägnat att förvåna.

      3. KVINNOR: Där undrar jag hur du mäter förekomsten av s.k. diskriminering? Det borde ligga kvinnor i barnafödande ålder i fatet, att de hux flux förmodligen kommer att vara frånvarande från jobbet i långa perioder – men jag är inte övertygad om, att detta slår igenom.

      Det är imho trist att vänstern övergav ordet arbetsköpare (i stället för arbetsgivare), eftersom arbetsköpare är mer klargörande. Om någons arbetskraft är sämre eller mindre eller om arbetsgivaren riskerar diverse merkostnader, så kommer den personen inte att vara lika attraktiv att anställa.

      Arbetsgivare är RATIONELLA – de vill ha så låga konstander som möjligt och minimera onödig riskexponering.

      —–

      En annan bloggare undrade över, hur S tänker handskas med ”arbetsmarknadens A-lag och B-lag”. Med B-lag anser han förmodligen personer med samre eller mindre arbetkraft att sälja.

      Bloggaren skriver: ”i bästa fall kan man maximera A-laget och minimera B-laget. Men det kommer ändå att finnas kvar ett ganska stort B-lag och frågan är därför vilket öde som Socialdemokraterna har i beredskap för detta B-lag? Förtidspension? Eviga AMS-kurser? Kommunala plusjobb?”

      Är det, för att S inte vill kännas vid denna besvärliga fråga som man låtsas, att det inte finns personer, vars arbetskraft de facto tyvärr är sämre eller mindre… – utan allt skulle handla om, att arbetsgivare påstås bete sig irrationellt?

  5. Märker klart och tydligt att sossarna numera skjuter ifrån sig samhällsansvar och kör med attityden ”skyll dig själv om du är arbetslös eller sjuk”. Individen eget ansvar är som gäller. Ett lyckat exempel på detta är gåsleversossen Jan- Emanuel som är stolt över sin klassresa då han är tjänats tiotalsmiljoner på unga med problem och sk. ”flyktingbarn”.